Efter fantastisk service från sambon som fixade allt som behövs för en lyckad tävlingsdag tog min nya lilla bil galant mig och pudlarna till Ystad i morse. Såg fram emot att tävla på en lite mindre kortare tävling och att samtidigt få träffa Pernillas nya pojkvän (hoppas jag inte tog i för mycket nu

Som ni förstått så började dagen bra och väl framme hälsades man välkommen till Ystad av två trevliga parkeringsfunktionärer. Härligt! Jag hann sedan få in alla saker i P:s tält och förflytta mig lagom långt bort på kissrunda med hundarna innan ÖSREGNET bröt ut… Det kändes verkligen som att någon stod och hällde vatten ur en spann

Lagom dyblöta landade töserna såsmåningom i sin bur, som de peppar peppar börjar uppskatta mer och mer. Den inledande hoppbanan var trevlig och med lagom mycket klurigheter. Idun hade startnummer 4 så det var bara att raskt hämta hunden och sedan var det dax för start. Kände inte för att kräva att hon skulle sitta i en stor vattenpöl i starten, så hon fick stå… Funkade fint, inga tassförflyttningar idag inte! Pga regnet hann jag inte riktigt med att vara där jag vill så det blev 2 bakombyten som skulle varit framförbyten, men det gick skapligt. Bakombyten är lixom inte riktigt vår grej *flinar* Resultat: 3:a i hoppklassen. (Kickan 5 fel- slalomingång, men annars bra flyt) Därefter var det agilityklass, och om man inte visste vad regn var så fick man definitivt lära sig det då – Herregud!

Båda hundarna gjorde kalaslopp i agilityklassen. Idun slutade 2:a och Kickan 4:a. Riktigt bra! Mest nöjd är jag med att båda två verkade inse att i det underlag som rådde så kan man inte bara forcera klätterhinderna på vanligt vis. Detta märktes naturligtvis lite på tiderna, men vad gör det?! Skönt att de själva kompenserar så att de kan utföra hindren korrekt oavsett väder!

Kort sagt en lyckad tävlingsdag, om än blöt. Nu är vi iallafall hemma sedan några timmar. Har hunnit med ett varmt skönt bad och är torra alla 3

Stort grattis till Emelie och Sidney som idag vann båda smallklassena efter riktigt fina lopp! Härlig hund och skön handling – Det värmer att titta på i vilket väder som helst

Vi har haft en fantastisk agilitysommar!

Mina kära pudlar har verkligen gjort sitt yttersta på banorna i år. Är så nöjd så jag vet inte var jag skall börja. Det är väl det som är problemet – Det är väl därför jag aldrig skriver något i bloggen *fniss*

Nu skriver jag däremot! Varför? Jo för nu är jag irriterad! Det ligger i min natur – att inte lägga ner så mycket krut förrän jag blivit riktigt arg. Skall försöka ändra på det, men ännu är det så.

Jag är inte domare, och jag har djup respekt för dem som orkar vara det. Jag förstår att det är ett jättejobb och att man lägger ner massor med tid på att rita banor, bygga banor och att döma. På senare tid har det diskuterats mycket kring hur banor bör vara i olika klasser och vilka tider som skall gälla för att “rätt” hundar skall premieras… I mina ögon gör alla domare bra banor oavsett klass. Hund och förare skall klara av att bankonstruktionen  skiljer sig beroende på domare – det är ju det som är sporten – Det är ju det som är utmaningen tycker jag

Har jag favoriter bland domare? Självklart! Det finns de som ritar banor som jag tycker är roligare att springa än andras. Banor som passar mig och min hund! Banor där jag kan välja mellan massor av olika alternativ och välja på säkerhet eller att tjäna tid – Det är härligt!

Vad är det då som retat upp mig?

Jo, jag har under senare tid suttit och tittat mycket mer på andra ekipage än på länge. Jag har sett massor av jätteduktiga hundar göra fantastiska lopp med fin handling. Tyvärr hamnar de alltför ofta inte på RÄTT plats i resultatlistan! Varför? På grund av felaktiga bedömningar. Jag har full förståelse för att man kan missa ett hoppat kontaktfält eller döma 5 fel fast hunden var på. Det måste vara jättesvårt att se alla gånger. Tyvärr händer det i vissa klasser att det blir väldigt många sådana missar… det är väl en sak vi får stå ut med tills vi får fungerande elektroniska hjälpmedel – MEN om domaren bygger sin bana på ett sätt som omöjliggör att hinna vara framme och se kontaktfältet och vidare inte behagar flytta sig för att ens försöka då skall det minsann inte dömas 5 fel heller.

Det finns dock mycket annat som borde vara betydligt enklare att döma korrekt eller iallafall med större konsensus än vad som sker idag. T ex bedömning av gungan som skiljer sig markant mellan olika domare. Bedömning av vad som är beröring eller vägran borde heller inte vara sååååå svårt? Inte ska man som tävlade behöva anpassa sitt lopp efter vilken domare som dömer den aktuella dagen?

En sista sak som retat upp mig är attityden till de tävlande som finns hos någon enstaka domare. Allas personkemi kan inte stämma det förstår jag mycket väl, men alla tävlande skall behandlas på lika sätt under den tid som domaren och den tävlande har rollerna domare och tävlande! Om någon väljer att köra om ett kontaktfält för att det inte var tillräckligt bra och därefter tänker lämna planen så bör de få göra det utan att höra domarens disknings-visselsignal ljuda tills domaren blir blå i ansiktet. Om ett annat ekipage väljer att bryta för att hunden gått upp i stress och inte fokuserar och föraren bedömer att bästa sättet är att bära av hunden så måste det vara ok och inget man riskerar hot om bestraffning för.
Jag blir ledsen när jag tänker på att de felbedömningar som görs av tex kontaktfält för många leder till osäkerhet hos såväl hund som förare. Jag vill till största delen kunna lita på att domaren dömt korrekt och sedan anpassa min träning utifrån det. Jag tycker inte det borde vara så att man måste ha någon som filmar ens lopp för att man sedan skall kunna vara säker på att: Jaha, ja vi fick en 5.a på bommen, men här ser jag ju att hon gör som hon skall så det behöver vi inte träna – eller ännu värre tvärtom: Jaha ja, vi var nollade och hunden gjorde ett fint kontaktfält och sedan upptäcka att hon faktiskt hoppade. Det finns en stor risk att vi bygger in fel när vi börjar tävla våra hundar, självklart så är det! Vi slarvar och släpper halvdana beteenden, men felbedömningarna gör inte saken bättre….tyvärr

Kanske är jag bara ovanligt gnällig just för tillfället eller kanske har jag rätt i att antalet felbedömningar har ökat? Kanske är det värre hos vissa domare än andra? Kan det kanske också vara så att det beror på att domarna idag tvingas döma enorma klasser och att det helt enkelt inte går att hålla sig helskärpt och döma lika korrekt när man skall döma 100 ekipage som när man skulle döma 25? Vad tror ni?

Nu väntar snart 3 veckors semester med massa agility. Hoppas jag får tillfället att njuta av fler härliga lopp i lagom varmt väder och med korrekta bedömningar – I DEN BÄSTA AV VÄRLDAR

IDUN VANN LANDSLAGSUTTAGNINGEN I SMALL PÅ BOSÖN 3-4/7. 

Jag har inte riktigt begripit detta ännu! Lovar att återkomma med ett inlägg när jag smält alla intryck, tills dess får ni hålla till godo med en liten film av Iduns lopp

Detta måste vara världens sämst uppdaterade blogg…all time! Hela vårsäsongen har gått utan ett ord från oss Tävlat har vi gjort iallafall med blandade resultat. Hittills är jag ändå nöjd med vad som åstadkommits. Idun är på god väg att kvala till SM 2011, tror att det fattas 2 agilitypinnar och i hopp är hon med råge färdig. Kickan skall bara knipa en agilitypinne till och sedan är hon också klar. Detta innebär att gamla tanten inte behöver tävla så mycket resten av säsongen, vilket är helt enligt planerna. Hon kommer att bli anmäld till alla tävlingar vi åker på och sedan får hon köra om hon orkar och vädret inte är för varmt.

I lagklasserna har Kickan presterat helt ok. Hennes gamla lag “Dreamtem” som bara kör på skoj har faktiskt 2 SM-pinnar -- vilket är betydligt mer än vi förväntade oss när vi startade *STOLT*

Iduns lag har haft det lite motigt, Tyvärr blev Maries Zoe sjuk i Borrelia vilket gjort att vi fått köra några klasser med bara 3 ekipage. Det ställer saker och ting på sin spets kan man säga. Inte så självklart att bara flyta igenom till SM som vi trott alltså. Särskilt inte när jag och Idun kör bort oss som vi gjort i vissa klasser. 2 pinnar so far även för “Advance knock out” således, men vi kommer igen i Bjuv! Ett stort grattis dock till Eva, Marie och Rose-Marie som körde hem GULDET på SM med just Advance knock out laget. Idun och jag skall göra allt vi kan för att fylla tomrummet efter Kelly.

Helgen innan midsommar tävlade vi SM individuellt i Karlstad. SM-uppladdningen blev inte riktigt som vi tänkt oss kan man väl lugnt säga. Först ett par veckor med ryggskott för min del och när sista veckan innan SM anlände blev sambon sjuk. Feber, svullen i ansikte och hals…sedan blev det högre feber, kräkningar och frossa. Efter Vårdcentral, akutmottagning och akutmottagning igen bestämde jag mig för att SM fick vara för den här gången. I sista stund tyckte dock Niklas att jag ändå skulle åka och tack vare vår kära träningskamrat Pernilla med cavalieren Irma så kom vi iväg och fick bo på deras bokade boende. TACK PERNILLA!!! Väl framme i Karlstad med veterinärbesiktning och parad avklarad kom beskedet att Niklas blivit inlagd på sjukhuset i Lund. Ingen visste varför febern bara steg och steg…. HU! Vi genomförde iallafall SM, och om jag får säga det själv är jag nöjd med att min mentala fokus höll hela vägen trots oron för hemsituationen. Båda hundarna gjorde sitt allra bästa och jag är så glad att få vara deras matte

Idun hade startnummer 2 på lördagen, vilket inte gladde mig alls. Gillar att få se lite hundar innan jag själv skall starta…men men… Hon gjorde ett fint lopp och tiden höll ganska länge. Till sist slutade hon 5:a i hopploppet vilket kändes som ett bra slagläge inför finalen på söndagen. Kickan gjorde också ett bra lopp och låg på 18:e plats. Inte illa för en 11 åring.

På söndagen fick vi åka tidigt till tävlingen eftersom Pernilla skulle köra lag och smallagen gick först klockan 7.00 på morgonen. Det var en kall dag, och att det var mitten av juni kunde ingen tro. Allt kändes bra tills jag såg agilitybanan. Usch så klurig den kändes! Hoppbanan på lördagen var ganska enkel, men väldigt fartig och rolig att spinga. Perfekt för en första bana på SM tycker jag! Agilitybanan var också riktigt bra och utslagsgivande, men svårigheterna med “fel väg ” över hopphindret efter både A:et och vippan passade inte mig och mina hundar kände jag. Efter banvandringen hade jag lugnat mig något, och sedan fick jag ju titta en bra stund innan det var min tur. Kickan sprang ett riktigt fint lopp, men tyvärr klantade jag till handlingen efter vippan och det blev en disk med fel väg över hindret precis som jag befarat. Synd, det hade varit roligt med ett resultat eftersom man inte vet om hon är pigg och kry så hon får köra SM 2011. Fast besluten att inte göra samma dumhet med Idun gick jag in och körde ett fokuserat och bra lopp när det blev hennes tur! Kankse höll jag lite länge på vissa ställen, och kanske hade jag kunnat tjäna totalt 1 sekund eller så, men jag var helnöjd när jag sprang i mål. Nu återstod bara att se de sista 4 ekipagen. Idun slutade 5:a i agilityklassen också. Eftersom några av de som legat före oss efter lördagen fick fel räckte detta totalt till en 3:e plats. BRONS!!! Jag fattade det nog inte riktigt när en funktionär slog mig i ryggen och sa: “Spring spring…det är ärevarv!” Härlig känsla och vi är fortfarande otroligt glada för vårt brons. Bara 6 hundradelar från silvret! (Att vi inte var i närheten av guldet bekymrar mig mindre. Så bra är vi inte helt enkelt. Om jag själv ska bedöma tycker jag Idun ligger topp 10 i landet ungefär, så en Bronsplats är fantastiskt!)

Tack till alla som gratulerat oss! Extra tack till Magnus, Malin, Ingrid, Pernilla, Dag och Rebecka för moraliskt stöd på SM -- Utan er inget brons!

Filmer från SM

Idun:

Kickan:

Just nu laddar vi om för landslagsuttagningarna i Stockholm i helgen. Tyvärr är Idun skendräktig och ganska matt av solen som ger oss 30 grader, men vi kör så det ryker så får vi se hur långt det håller *ler*

Ett stort lycka till till alla mina träningskompisar som skall till Karlskrona i helgen -- kommer att sakna er!

Då var det över för denna gången. Det stora tävlingsspektaklet i Nils Holgersson-hallen. Gåsahoppet! Blandade känslor…Det är fantastiskt kul att få möjlighet att tävla i denna härliga hall med det fina underlaget. Skönt att kunna tävla 2 dagar på rad och bara ha 20 min hem till sängen på kvällen. MEN – som Tony hade sagt – Jag är ändå inte helt nöjd. Varför? Jo, för pressen det innebär för mina hundar att vistas i lokalerna. Det skall de väl klara, resonerar många, och jovisst det är klart de skall det… Eller?

Tja, klarar av det gör det gör de bevisligen. Annars hade de väl inte presterat något på banan. Hursomhelt så känns det inte helt bra att utsätta dem för den miljö en sådan tävling innebär. Man är väl känslig helt enkelt

Känns bra iallafall att ha fått träna på underlag som liknar det vi kommer att stöta på på “Ras-SM” i Vårgårda till helgen, och vem vet kanske även i Stockholm i Juli?

Pudelfröknarna var duktiga på långfredagen och lyckades vinna vars en klass. Idun agilityklass 3 och Kickan hoppklass 3 -Well done!!! På lördagen fokuserade Idun och jag på att sitta fint i starten i agilityklassen och genomförde sedan ett fint lopp, tyvärr med 10 fel (trots att jag gick i mål förvissad om att vi var 0:ade…hm…Intressant!) Hoppklassen gick sent efter öppenklasserna, och eftersom spacklingen av väggar i nya huset kallade stannade vi inte kvar för denna.

GRATTIS till allas fina prestationer! Härligt med en 1:a plats till Emelie och Sidney – hon kommer att bli farlig när hon klättrat upp i klasserna

Nu skall förkylningen kureras inför Vårgårda till helgen – Vi ses!

Vilken slapp helg! Inte någonting planerat förutom att det är kursstart ikväll…

Hundarna och jag har passat på att vila upp och och njuta av ösregnet. Igår blev det bokskogen där Idun lyckades förstöra ett spår. Tänkte att de klart kunde gå lösa eftersom ingen annan väl var ute när det regnade så att man inte såg handen framför sig. Men… Naturligtvis hade någon lagt ett viltspår. Idun, som inte fått spåra sedan i höstas, stannar plötsligt och lyfter näsan snett åt vänster – fnyser till och sedan är hon på väg… Fullt ös fram till en punkt där hon väljer att faktiskt sätta näsan i backen och spåra sig fram till klöven, som hon sedan glatt hämtar hem till mig och förväntar sig en rejäl belöning

Tja, vad skall man säga… Sötis! Träffade på spårmänniskorna sedan och de skrattade mest åt eländet – phu! (Vi vet var den låg så vi lägger ut den igen.)

Idag blir det till att åka och förbereda för valpkurs. Känns lite ringrostigt, det är nog dryga året sedan sist. För en gång skull har vi inte lyckats fylla kursen. Nu kan det ju i och för sig bero på att vi redan startat en valpkurs i februari, men det känns ändå lite konstigt. Kanske är det inte så många som skaffat hund när det varit 1/2 meter snö? Vem vet? “Impulsköpen” är nog vanligare än man tror…

En liten tur ner till träningsbanan för lite lydnad och kanske lite agility skall hinnas med också innan kursen börjar klockan 18.00.

Då var pudelklubbens inofficiella agilitytävling överstökad och snart har energin återvänt *blink*

Våren kom den 14 mars när vi hade tävling i Staffanstorps ridhus. Massor av fantastiska ekipage kom och förgyllde vår dag. En härlig mix av rena tävlingsnybörjare blandades med rutinerade hundar och till och med landslagsekipage. Tävlingen flöt på bra och så vitt jag vet var alla nöjda och glada när vi landade i soffan på kvällen.  Somliga senare än andra, men så är det ju att arrangera evenemang…

Jörgen Sundwall ritade banor och dömde. Lagom svåra/lätta klass 1 banor och lite att bita i för oss som tävlade öppenklasser – perfekt! Mina egna hundar fick också tävla och värma upp inför Malmö int kommande helg. Bortsett från en förvirrad matte som försökte bryta Idun på mitten genom ett saxgrepp med benen gick det fint. Tanten fick springa med husse, och de gjorde det så bra att man blev alldeles rörd. Takterna sitter visst i fast det var ett tag sedan han satte skosulorna på en tävlingplan

Helgen efter var det dax för Malmö int. Caroline och jag åkte iväg i god tid och kom fram till en dåligt organiserad parkering i hällande regn. Efter lite överläggning blev det parkering på Ica Maxi och lite trängsel i veterinärkön för att komma in utan att vara genomvåta.

Tävlingsnerven ville inte riktigt infinna sig och agilityloppen var bland de sämsta jag gjort på många år. Tur på ett sätt kanske eftersom jag sedan gav mig f-n på att få till ordentliga hopplopp. Idun gjorde en fin prestation och slutade 3:a med typ 1/3 sekund till 1:an. Kickan var också duktig, men virrade bort sig lite pga ljuset. Funderar på om hon överhuvudtaget skall få starta inomhus fler gånger. Det är svårt det där, när de blir gamla favorithundarna. Tycker synd om henne när hon förvirrat kommer ut ur en tunnel och inte hittar sin matte. Till råga på eländet blev hon stel och dan i ryggen av betongolvet. Massage nästa! Till påsken är hon i alla fall anmäld på Oxies stora tävling och sedan är det rasmästerskapet i Vårgårda som hägrar om hennes rygg vill! Härefter får jag bestämma mig. Kanske är det dax att trappa ner och satsa på utomhussäsong och lag med henne, hon blir ju trots allt 11 år i år – ofattbart!

Ser iallafall framåt våren med tillförsikt! Behöver lite coaching med Idun, men har ännu inte bestämt vem jag skall anlita… Tips och ideér?

Sola lugnt och träna hårt så ses vi snart!

Ja, just det…jag har ju en hemsida…hade nästan glömt det!

Här händer det inte mycket precis. Inte i hundträningsväg iallafall

Snön (som jag tycker så mycket om) sätter lite käppar i hjulen för all vettig form av hundträning. Lite agilityträning blir det ju iallafall om söndagarna i ridhuset! Riktigt bra har det varit de senaste gångerna faktiskt. Vi har alla blivit bättre på att ge varandra feedback på det vi gör vilket gör att alla utvecklas hela tiden. Det är så roligt att se allas framsteg

Själv har jag tagit mig i kragen och blivit lite bättre på att testa lite olika lösningar i min handling…Försöker lära mig vilken handlingsstrategi som passar mig och Idun bäst i olika situationer! Älsklingen – Hon är en underbar men hård läromästare. Det går inte att dölja några brister i handlingen eftersom hon alltid är så noga med att göra rätt. På gott och ont får man väl säga, men  men … det är ju så hon är tränad så vem kan anklaga henne *LOL*

Kickan skall få tävla lag igen i år. Vem vet, kanske blir det hennes sista tävlingssäsong, och eftersom lag är bland det roligaste hon vet kunde jag inte tacka nej. Det blir i stort sett till att väcka liv i hennes gamla lag med ett litet piggt nytillskott – Skall bli så roligt!

Sedan förra inlägget har reglerna för landslagsuttagningen blivit allmän på SBK:s sida. Ni som känner mig vet att jag upprörts och svurit och inte förstår. Men även jag skall väl begripa så småningom hur det är tänkt. Blir spännande att se om man kommer att kunna sätta = mellan att begripa och att samtycka. Jag säger som Stefan Sauk en gång läspande sa: ” MJAE… Jag är SCCHKEPTISK….

Ha det bra allihop och njut av vintern

Det svenska agilityåret har invigts!

Nu har vi varit i Göteborg. Jag hade tänkt åka både lördag och söndag, men ändrade mig för att istället kunna äta försenad julmiddag med mina arbetskamrater i fredags kväll.

Så:  Det blev bara söndag! Tidigt tidigt (läs 5.20) gav vi oss iväg för att hinna fram till mässhallarna i tid. Caroline och Emma sällskapade och passade på att kolla mässutbudet, förvånande nog utan att handla så mycket..ha ha..

I halvtaskigt väglag och efter viss förskräckelse när listen till framrutan på bilen började smattra redan innan Landskrona tog vi oss iallafall så småningom fram. Väl i Göteborg gick allt förvånandsvärt smidigt. Parkering nära mässan, ingen kö i veterinärkontrollen och med plats på läktaren. Klart bättre förutsättningar än alla andra år jag varit på My dog

Resultaten då? Jo, jag kan knappast klaga! Det skulle vara att vi inte fick med oss något CACIAG hem då, men med den konkurrens som var är jag förvånad att vi placerade oss så bra som vi gjorde. Banorna var riktigt kluriga och i båda klasserna var det slalomingångarna som satte griller i huvudet på mig!

Idun gjorde ett fint agilitylopp och jag vågade testa handling som jag tidigare bara kört på träning – Härligt! En 3:e plats blev resultatet. Kickan blev tyvärr av med sin matte som i sin iver att applicera denna fantastiska handling glömde att den gamla damen inte ser så bra när hon kommer ut ur tunnlar längre. Detta gjorde att hon förvirrat snurrade runt sig själv och undrade varför hon blivit övergiven mitt på banan – disk

I hopploppet förvånade båda hundarna mig med att spinga fullt ös medvetslös trots en lång dag på mässan. Dessutom klarade båda två av den svåra (i mina ögon iallafall) slalomingången. Idun ganska självständigt och Kickan med lite mer hjälp, men trots allt… Båda hundarna i mål med 0 fel och tanten bara 1 sekund efter Idun. En 2:a plats till Idun och en 4: e plats till Kickan. Med tanke på konkurrensen och efter att ha sett Rikard och Lovas hopplopp är jag stolt och nöjd – en bra pudeldag helt klart

Lovas hopplopp förresten – helt fantastiskt – agility at it´s best!!!

Hm…bättre sent än aldrig heter det ju…

Vallensbäk dag två bjöd inte på vare sig cert eller championat som vi hade hoppats. Detta kan dock inte skyllas mina duktiga hundar som verkligen gjorde allt de kunde för att infria mina förhoppningar. Tyvärr var det jag som klantade till det i båda loppen vilket kostade oss de där hundradelarna som behövts för att slå Rebecka och Herja. Stort grattis till dem förövrig! Jättesnygga lopp =)

Så…hur gick det då? Jo Kickan blev 2: a i agilityklassen med ett 0:at lopp och Idun fick tyvärr 5 fel eftersom jag vände lite tvärt vid ett hinder vilkat resulterade i tvekan och en vägran. Attans!

I Hoppklassen blev Idun 2:a med ett 0:at lopp efter att jag snubblat över mig själv mot slutet och ökat på vår tid med cirka 1 sekund. Kickan slutade 4:a även hon 0:ad.

Kort sagt riktigt fina lopp med bra flyt och handling som höll som jag ville, men inga meriter denna gången. Det som glädjer mig mycket är iallafall att det kändes som att Idun börjat hitta formen på det “nya” underlaget och kompenserade mycket bättre än tidigare. Hon har inte lika mycket fart som ute och visst halkade hon till ett par gånger, men det kändes ändå mycket säkrare på något vis!

REBECKA med HERJA och JAG med KICKAN (Tack för fotot Rebecka